Vandringslust

Att möta sensommaren i Sverige är fantastiskt. Så länge jag får göra det spelar det inte så stor roll i vilken stad jag befinner mig. Då framstår Köping som ett av de bättre alternativen. Och jag finner att här och nu är det inte svårt att leva för just det - här och nu. 

 

Jag ligger utsträckt i på-mage-position på heltäckningsmattan i ett hotellrum i Montpellier. Har till och med dragit ner en av de uppfluffade, vita kuddarna på golvet (schhh) för att göra det extra bekvämt för mig. Jag kände något som var löjligt likt en hemmakänsla när jag klev ut på perrongen på Gare St. Roch igår. Det beror nog mest på att jag, faktiskt, föredrar atmosfären i Montpellier framför stimmiga Marseille och hysteriska Nice. Ytterligare tänkbara anledningar kan vara att Montpellier visade sig vara betydligt svalare än jag mindes det (antingen har temperaturerna letat sig nedåt under min frånvaro eller så har jag nu upplevt deras övermoder), och att jag - eh. Hrm. Heh - längtar hem. 

 

Jag längtar efter vardagen och hösten. En kopp te med mjölk i soffan, höstjackan, ett träningspass på gymmet, Nyhetsmorgon, matig frukost (till skogs med dessa croissants och pluttiga tekoppar!) och hemlagad middag, bokfrossa, långa samtal med vänner och jobbet. Ja, jobbet. Frankrike blev ett välkommet avbrott i vardagen men jag känner att jag vid detta lag stillat reslusten åtminstone för ett tag. Jag är redo för ännu mer hemmakänsla, tack.

 

 

Om någon timme är det dags att åka vidare. Tillbaka till good ol' Montpellier. Dagen till ära har jag unnat mig hotellfrukost (den första hittills i Frankrike!) som förberedelse inför den c:a 4,5 timmar långa tågresan. Nej, nu är det dags för mig att checka ut och säga Hej till ännu en svettig promenera-med-tung-väska-på-ryggen-tur. Åh HEJ!

 

Snart är vistelsen i Nice till ända och jag fäller inga tårar över detta faktum. Inte för att jag inte haft en trevlig dag för det har jag. Imorse avgjorde jag att det var dags att se ett Nice bortom turiststråken. Sagt och gjort, jag rörde mig från Promenade des Anglais och kvarteren för lyxshopping. Strosade runt bland lite av varje, bl.a. diverse lokala "boutiques", bokhandlar och antikviteter. Åt gjorde jag förstås, och tog en fika.

 

Matmässigt tycker jag att Frankrike levererar. Jag har, som bekant, smakat crepes. Både matiga crepes (bl.a. en med chevreost, honung och ruccolasallad. Mums) och crepes som dessert (ni kommer väl ihåg den frestande sötsaken med choklad, banan och vaniljglass som jag visade för några dagar sedan?). Vidare har jag känt mig manad att smaka en viss rätt efter att ha passerat X antal restauranger som erbjöd den, nämligen "moules frites" som består av musslor och strips. Det var inte en dum kombination får jag erkänna. Jag valde den marinerade varianten och marinaden i det här fallet bestod av bl.a. vitt vin, grädde och gul lök. Mmm.

 

Okej, Nice är - som förväntat - inte min kopp te. Vackert, absolut, men för mycket turister, för mycket sol och bad, för mycket shopping och, ja, för mycket "yta". Jag har i alla fall tagit en promenad och en svalkande drink och ska nu fundera över vad jag vill ägna morgondagen åt. Jag vet att även Nice bör ha sina pärlor, frågan är bara om jag hinner finna dem under min relativt korta visit...

 

Om du som jag vill sitta på toppen av ett berg beläget på en ö för att få den där panoramautsikten, följ då för all del dessa instruktioner. Åk till Marseille. Leta upp färjan som går till des iles Frioul. Känn kalla stänk av saltvatten mot din kind under färden. Kliv av på Le Frioul.  Följ första, bästa stig mot bergstoppen. Akta dig för gräshoppor och vassa stenar men låt inte dessa hindra dig från att inta skräddarställning. Ta nu in omgivningen. Sök upp mig om du ångrar att du gjorde ovanstående. Om inte, ja då ses vi på Le Frioul!

 

( BILDERNA: Marseille, Frankrike)

 

 

En summering av mina dagar i Marseille då... Måndagskvällen spenderade jag på Havana Club där en ny bekantskap såg dagsljuset (solnedgången?). Efter en lång väntan på ett försenat tåg, en tågresa som tog andan ur mig och en svettig promenad till hotellet, var ett par cocktails på sin plats. När den sista klunken Pina Colada hade svalts, promenerade jag till hotellet och kunde inte sluta tänka på ett visst leende och en duvblå t-shirt som varit våt av svett. Jag somnade till slut bland de vita lakanen och när jag, föjande morgon, mindes att jag någon gång under småtimmarna vaknat av en dröm och då skrivit en sammanfattning av den, letade jag fram det jag skrivit och skrattade högt åt lustigheterna. 

 

Tisdagen spenderades på ett av de där turisttågen som jag egentligen inte tycker om men jag insåg att tiden var knapp och Marseille var stort och jag skulle inte hinna se allt som jag ville se om jag tog mig fram till fots. Utsikten från Notre Dame de la Garde och det avslappnade Le Pernier-området blev dagens häng. Sedan gick jag till hotellet, duschade av mig dagens dos av solskydd och svett och begav mig sedan återigen till Havana Club. Kanske var det andra och sista gången vi sågs, tänkte jag när jag senare tog en rastlös nattpromenad. Det var med en olustkänsla jag gick och lade mig och jag kom nog aldrig riktigt till ro för när jag vaknade av 6.30-alarmet bestämde jag mig för att dra täcket över huvudet och strunta i onsdagsplanerna. Någon timme senare steg jag ändå upp och det har jag varit tacksam, åh så tacksam, för hela dagen. Le Frioul var precis vad jag behövde. Det blev alltså en tur till Le Frioul - se nästa inlägg - och nu, ja vad händer nu? Det kanske är dags för packning av väskan inför nästa äventyr... Nice.

 

Vackra kvällar här i Marseille. Verkligen vackra. Gårdagskvällen var förstås inget undantag. Jag återvände till Havana Club för en drink och utbytande av ord med en ny bekantskap. Sedan tog jag en promenad i kvällsmörkret och när jag gick där längs vattnet önskade jag att kvällen kunde vara för evigt. ..

 

(BILDEN: Marseille, Frankrike)

 

 

Idag har jag hängt vid Notre Dame de la Garde (enbart för utsikten ska erkännas) och i Le Pernier District som är ett område med äldre, vissa bevarade, byggnader och bohemisk stämpel. Båda dessa ställen var väl värda varsitt besök av moi. 

 

(BILDERNA: Marseille, Frankrike)

 

 

Okej. Montpellier kan helt enkelt slänga sig i väggen, ta sig i brasan, o.s.v. Ni fattar. Om bilder bara gjorde verkligheten rättvisa... För jag är kär. I Marseille. M-a-r-s-e-i-l-l-e.

 

 

 

Så, Montpellier, it all comes down to this... Nejdå - vi ses ju om bara några dagar igen - men det är dags att tänka på refrängen för denna gång. Imorgon förmiddag tackar jag för mig och sätter mig på tåget mot MARSEILLE! Jag ser verkligen fram emot att komma dit. Innan dess: en sista natt på hotellet (se bilden nedan). Jag är nöjd med valet av hotell - jag hade gjort en rättvis bedömning av det geografiska läget (Google Maps is my friend) och detta tvåstjärniga alternativ motsvarade mina förväntningar vad gäller standarden (snäppet över den du får på ett vandrarhem men ingen lyx). Det är definitivt ett alternativ även för framtiden. 

 

Min femte dag i Frankrike är snart till ända. Tre romaner har avverkats och jag läxar upp mig själv i tankarna för min felberäkning (tre romaner på 14 dagar!? Hur tänkte jag där??). Imorgon är det jag som letar upp en bokhandel som säljer fiktiva romaner på engelska. Innan abstinensen sätter in på allvar. För övrigt övar jag mig halvhjärtat i franska språket och hela upplevelsen ger mig förnyad förståelse för den målgrupp jag jobbar med (personer med invandrarbakgrund). Läsningen har förlagts till stunderna vid floden Le Lez där jag, när jag känt för det, placerat en handduk och sedan lagt mig tillrätta. Andra saker jag sysselsatt mig med är att äta och dricka gott på uteserveringar, gå runt bland boutiquer på smågatorna utan att vilja gå in, jag har njutit av utsikten från alla de ställen vandringen tagit mig till, sett en biofilm ("Leave It On The Floor" - sorglig och uppfriskande om ni frågar mig), sprungit i ösregn för att komma till ett museum, legat på sängen i hotellrummet och lyssnat på en ylande hund och velat prata och kela med den, och så har jag filosoferat, reflekterat och begrundat. I all oändlighet, men det hör ju till en ensam resenärs vardag.

 

 

 

Jag sitter på ett trappsteg, vid foten av den trappa som leder upp till tredje våningen. På så vis befinner jag mig inom WiFi-området men behöver bara flytta på mig när hotellbesökare som bor på tredje våningen vill gå förbi. Jag tittar upp i taket och ser att himlen är så där fint blå som den blir ibland. Jag tänker att det här är en annorlunda resa, annorlunda jämfört med de jag gjort tidigare. Jag kommer på mig själv med att skanna av områden som om jag behöver minnas namnen på gatorna, var den ena gatan slutar och den andra tar vid. Jag hittar snabbt rutinerna och finner en slags hemmakänsla. Kanske är det för att jag aldrig tidigare åkt till ett annat land och rest för att resa under en kort period. Hur som helst så tycker jag om det. Mycket. 

 

Sju saker jag lärt mig under de gågna dagarna i Frankrike: 

 

• I detta land existerar inte fenomenet biosnacks. Antingen är det verkligen så, eller så gick jag till en jämförelsevis liten biograf som inte erbjuder den lyxen. Det fanns alltså ingen disk bakom vilken popcornmaskiner, läskapparater och diverse annat tornade upp sig och de biobesökare som valt att se samma film som mig verkade inte heller ha köpt något att äta eller dricka utanför biografen. Snopet.
• Hundar går jämt lösa oavsett omgivningen - på promenadstråken vid floden, i folkmyllret på shoppinggatorna, you name it. När jag hade sett ett par lösa hundar antog jag automatiskt att det var just de som gick lösa och inte nästintill alla hundar jag skulle komma att möta. Först gjorde konstaterandet mig förvånad, sedan nervös och till sist positivt överraskad. Det hela gav mig ett nytt perspektiv på saker och ting - varför ha med sig kontrollbehovet överallt, och varför förvänta sig negativa konsekvenser till följd av friheten?
• Människors språkkunskaper i engelska verkar vara på en jämförelsevis låg nivå, även bland de som jobbar inom lokaltrafiken, i restaurangbranschen och andra serviceyrken. Det gör mig ingenting, tvärtom, jag gillar den frengelska som tar mig framåt lättare än man skulle kunna tro.
• "Le petit dejeuner" (frukost) serveras fram till klockan 12. Vad frukosten  består av varierar men grunden verkar vara en croissant, en varm dryck och juice. Resterande måltider tenderar att förvirra mig men på de allra flesta restauranger är det tomt strax innan 12 på dagen för att då komma igång ordentligt och sedan avta i några timmar innan middagsrusningen som börjar märkas närmare 20-tiden. Jag som är van att äta någon gång mellan 17- och 19-tiden, har tagit för vana att äta en stadig och sen lunch för att sedan skippa middagen. 
• Sydfrankrike är så varmt den här tiden på året. När jag kom fram till hotellet i måndags kväll kunde jag nästan vrida svetten ur kläderna, likadant var det kvällen efter då jag spenderat dagen utomhus. Phew-hew-hew. 
• Att röka är vanligt här och det är tillåtet på uteserveringarna, även inne på hotellen. Jag får en känsla av att Sverige ligger långt fram i den här frågan. Här i Frankrike verkar det i stort sett vara en naturlig del av vardagen, av kulturen. Eller så är det jag som tagit till mig för mycket av den glorifierade rökningen som visats på film och sammankopplat den med vardagslivet i landet.
  
• En stad som Montpellier har inte turiststämplats så till den grad att t.ex. restaurangmenyer skrivs på engelska. Ett faktum som åtminstone jag är tacksam för.