Som om det inte fanns en morgondag
Något som gör mig upprörd är när jag tittar mig omkring och ser hur andra människor inte tänker utanför sin egen tillvaro. Någon skrattar tillsammans med vänner på en filt i parken och när de alla promenerar därifrån ser man att de lämnat skräp efter sig. För att det passade dem, det förenklade deras vardag. "Vi umgicks och hade trevligt, sedan råkade lite skräp hamna på marken. So what?" ungefär. Någon annan susar omkring i sin bil, vevar ned rutan och kastar ut det tomma glasspappret. En tredje person vinglar omkring på stan en lördagkväll och knycklar ihop ännu en ölburk som sedan landar ett par meter ifrån denne. På marken. Flaskor, burkar, plast- och pappersskräp, tuggummin, snus och ciggaretter... På marken. Som om det inte fanns en morgondag. Som om det inte fanns andra människor, och djur, som kan ta skada av det.
Jag finner det rentav skrattretande att vissa personer inte tar upp den där flaskan från marken och bär den till närmsta Panta Mera-behållare, och att andra inte tar upp det där godispapperet och lägger det i fickan i väntan på att passera en sopkorg. Likaså finner jag det skrattretande att inte sopsortera i ett land som Sverige där sopstationer och annat som underlättar detta oftast finns i, eller i närheten av, det egna bostadsområdet. Istället kastas glasburkar, lock av metall, pizzakartonger och allt möjligt bland brännbart skräp. Jag kan inte se någon ursäkt för detta när det gäller människor som är friska och därmed har förmågan att sopsortera, och som dessutom många gånger kör en egen bil... Jag kan inte förstå det. Det är inte en ursäkt att det tar tid och energi för när vanan väl är inne tar det några minuter extra per månad. Alltså ingen tid att prata om. Att kasta allt skräp bland det brännbara gör bara att du fortare får en full sopkorg, vilket i sin tur gör att du oftare måste tömma denna. Det innebär i förlängningen tid som du istället kunnat lägga på att sopsortera.
Jag tycker inte längre att varken sopsortering eller att plocka upp sitt eget skräp från marken kan kallas för "en god gärning". Jag tycker att det är ett ansvar som tillhör varje människa. Newsflash. Det finns en morgondag. Det finns människor, och djur, som kan ta skada av skräpet.
Jag finner det rentav skrattretande att vissa personer inte tar upp den där flaskan från marken och bär den till närmsta Panta Mera-behållare, och att andra inte tar upp det där godispapperet och lägger det i fickan i väntan på att passera en sopkorg. Likaså finner jag det skrattretande att inte sopsortera i ett land som Sverige där sopstationer och annat som underlättar detta oftast finns i, eller i närheten av, det egna bostadsområdet. Istället kastas glasburkar, lock av metall, pizzakartonger och allt möjligt bland brännbart skräp. Jag kan inte se någon ursäkt för detta när det gäller människor som är friska och därmed har förmågan att sopsortera, och som dessutom många gånger kör en egen bil... Jag kan inte förstå det. Det är inte en ursäkt att det tar tid och energi för när vanan väl är inne tar det några minuter extra per månad. Alltså ingen tid att prata om. Att kasta allt skräp bland det brännbara gör bara att du fortare får en full sopkorg, vilket i sin tur gör att du oftare måste tömma denna. Det innebär i förlängningen tid som du istället kunnat lägga på att sopsortera.
Jag tycker inte längre att varken sopsortering eller att plocka upp sitt eget skräp från marken kan kallas för "en god gärning". Jag tycker att det är ett ansvar som tillhör varje människa. Newsflash. Det finns en morgondag. Det finns människor, och djur, som kan ta skada av skräpet.
