Minirecensioner

2012-06-25, kl 21:52:37 Kommentarer: 0
Kategori: I bokens värld
Amazing Grace av Danielle Steel får mig, i likhet med andra DS-böcker, att stundom tycka att det bli alltför "cheesy". Så där så att jag nästan ryser till. Trots det levererar DS, precis som vanligt, precis det jag då och då alltför väl behöver - en verklighetsflykt. Och en enkel sådan. Andra läser SciFi och Fantasy, jag flyr in i en romantiserad, traditionell värld. Amazing Grace handlar om ett flertal livsöden men huvudsakligen om Maggie´s, Melanie´s och Sarah´s.  De tre personerna lever helt olika liv men deras vägar korsas av en slump i samband med en naturkatastrof. Jag rycks med i historien, som så ofta när jag umgås med DS, och ännu mer än vanligt när jag läser denna bok. Inte för att den är varken bättre eller sämre än andra böcker av henne men för att den berör ämnen som intresserar mig personligen, däribland socialt arbete.

Mr Tourette och jag
av Pelle Sandstrak ger mig ett perspektiv på ett fenomen som jag sällan får. Individens perspektiv, den som lever med fenomenet vilket i detta fall är funktionsnedsättningen Tourettes syndrom. Författaren bjuder verkligen in läsaren i fenomenets värld och det blir så verkligt att jag, sida efter sida, tar del av personens lidande. Mr Tourette och jag är verklighet. Ren och sann verklighet som visas upp genom en intressant berättelse.





Eller alldeles, alldeles... Underbart

2012-06-22, kl 00:18:19 Kommentarer: 0
Kategori: Karriären
Man skulle kunna säga att jag precis avslutat min första vecka på nya jobbet. Jag är helt slut. Det har varit intensivt, många nya intryck och snabba svängar. Stundom hektiskt och kaotiskt. Men det har varit värt varenda minut. Varenda minut som vägledare.


(BILDEN: Östersund, Sverige)


My new roomie: Norah Jones

2012-06-10, kl 18:03:30 Kommentarer: 0
Kategori: Från SVERIGE
Travelin´ On - Norah Jones
Happy Pills - Norah Jones
All A Dream - Norah Jones
Little Broken Hearts - Norah Jones
Say Goodbye - Norah Jones



Det ska spela roll

2012-06-10, kl 17:40:28 Kommentarer: 0
Kategori: Hur kan vi?
Jag tänker på den där mannen som satt på bänken den där morgonen och frågar mig själv; ser vi honom? Ser vi honom?

Det är lördagmorgon, klockan har precis passerat tio och jag skyndar genom stan. På vägen passerar jag en busshållplats och där på bänken sitter en man. Först registrerar jag att han är lik morfar. Han hade kunnat vara morfar för fem år sedan. Liknande byxor och keps, ungefär samma kroppslängd och ålder. Sedan rycker jag till och blir stående för ett ögonblick. Mannen på bänken dricker ur en Marinella-flaska. Han bokstavligen halsar denna alkoholhaltiga dryck, som vore det vatten och han satt på samma bänk en het eftermiddag i juli. Illa till mods går jag vidare men kan inte släppa mannen på bänken. Fortsätter att se honom för min inre syn och det värker i mig när jag tänker på alla som passerar oss i vardagen, mer eller mindre obemärkt... Alla dessa individer som inte mår bra. Individer som mått dåligt så länge att de lika gärna kan svepa sju deciliter Marinella mitt i centrum, mitt bland allt liv. Jag gissar att det helt enkelt inte längre spelar någon roll för dem, de kan lika gärna bara göra det. Men det ska spela roll. Än en gång blir jag påmind om vikten av mitt och många andras yrkesval. Varje människa ska spela roll.



RSS 2.0