FRANKRIKE: Learning by doing
Sju saker jag lärt mig under de gågna dagarna i Frankrike:
- I detta land existerar inte fenomenet biosnacks. Antingen är det verkligen så, eller så gick jag till en jämförelsevis liten biograf som inte erbjuder den lyxen. Det fanns alltså ingen disk bakom vilken popcornmaskiner, läskapparater och diverse annat tornade upp sig och de biobesökare som valt att se samma film som mig verkade inte heller ha köpt något att äta eller dricka utanför biografen. Snopet.
- Hundar går jämt lösa oavsett omgivningen - på promenadstråken vid floden, i folkmyllret på shoppinggatorna, you name it. När jag hade sett ett par lösa hundar antog jag automatiskt att det var just de som gick lösa och inte nästintill alla hundar jag skulle komma att möta. Först gjorde konstaterandet mig förvånad, sedan nervös och till sist positivt överraskad. Det hela gav mig ett nytt perspektiv på saker och ting - varför ha med sig kontrollbehovet överallt, och varför förvänta sig negativa konsekvenser till följd av friheten?
- Människors språkkunskaper i engelska verkar vara på en jämförelsevis låg nivå, även bland de som jobbar inom lokaltrafiken, i restaurangbranschen och andra serviceyrken. Det gör mig ingenting, tvärtom, jag gillar den frengelska som tar mig framåt lättare än man skulle kunna tro.
- "Le petit dejeuner" (frukost) serveras fram till klockan 12. Vad frukosten består av varierar men grunden verkar vara en croissant, en varm dryck och juice. Resterande måltider tenderar att förvirra mig men på de allra flesta restauranger är det tomt strax innan 12 på dagen för att då komma igång ordentligt och sedan avta i några timmar innan middagsrusningen som börjar märkas närmare 20-tiden. Jag som är van att äta någon gång mellan 17- och 19-tiden, har tagit för vana att äta en stadig och sen lunch för att sedan skippa middagen.
- Sydfrankrike är så varmt den här tiden på året. När jag kom fram till hotellet i måndags kväll kunde jag nästan vrida svetten ur kläderna, likadant var det kvällen efter då jag spenderat dagen utomhus. Phew-hew-hew.
- Att röka är vanligt här och det är tillåtet på uteserveringarna, även inne på hotellen. Jag får en känsla av att Sverige ligger långt fram i den här frågan. Här i Frankrike verkar det i stort sett vara en naturlig del av vardagen, av kulturen. Eller så är det jag som tagit till mig för mycket av den glorifierade rökningen som visats på film och sammankopplat den med vardagslivet i landet.
- En stad som Montpellier har inte turiststämplats så till den grad att t.ex. restaurangmenyer skrivs på engelska. Ett faktum som åtminstone jag är tacksam för.
Bilden nedan visar "une crepe", en delikatess som finns på speciella crepe-restauranger/creperies men också ofta som dessert på andra restauranger i Frankrike. Denna crepe är fylld med banan och har, som synes, vaniljglass och chokladsås på sig... Väldigt gott. Väldigt.
(BILDEN: Montpellier, Frankrike)
Kommentarer
Trackback
