Vandringslust

Låt mig inte glömma att varje människa jag möter är en person, någon med tankar och känslor, rädslor och förhoppningar, mål och drömmar. En personlighet och en historia knuten till den. 

 

Låt mig inte glömma att varje människa jag möter är en person; någons syskon, någons morförälder, någons vän, någons granne. Någons förebild och stöttepelare, någons källa till värme, glädje, visdom och inspiration. En personlighet och en historia knuten till den.

 

Låt oss inte glömma att det yttre är bara just det - det yttre. Vem någon är avgörs aldrig av det yttre, däremot påverkar det yttre hur någon uppfattas, vilket i sin tur avgör hur någon blir bemött. Bemötandet påverkar sedan hur någon ser på sig själv, ett faktum som kan vara avgörande för hur någon mår och vad någon tar sig för. Det kan vara avgörande för hur någon lever sitt fortsatta liv.

 

Du och jag påverkar omgivningen, världen... Vi påverkar. Tänk vilken kraft som finns i vår påverkan. Så, min vän, låt oss tänka goda tankar om, och göra gott gentemot, någon. Någon som passerar oss i tillvaron. 

 

 

Broken - Lifehouse

Closer To Love - Mat Kearney

(You Want To) Make A Memory - Bon Jovi

Chasing The Light - Mat Kearney

Ships In The Night - Mat Kearney

Hey Mama - Mat Kearney

 

 

Jag fann den där känslan igen, den som jag hade under större delen av gårdagen.  Kraft i benen, rena och klara tankar, energi och en längtan efter det som är nu. Och jag ska kämpa för att finna den varje gång jag behöver andas. Och andas behöver jag ju jämt. Jag vet att jag inte kommer att ge upp, det har jag nog vetat hela tiden, men jag vet också att det inte kommer att bli en lätt väg. Därför ska jag ge den där känslan näring. 

 

Att möta sensommaren i Sverige är fantastiskt. Så länge jag får göra det spelar det inte så stor roll i vilken stad jag befinner mig. Då framstår Köping som ett av de bättre alternativen. Och jag finner att här och nu är det inte svårt att leva för just det - här och nu. 

 

Jag ligger utsträckt i på-mage-position på heltäckningsmattan i ett hotellrum i Montpellier. Har till och med dragit ner en av de uppfluffade, vita kuddarna på golvet (schhh) för att göra det extra bekvämt för mig. Jag kände något som var löjligt likt en hemmakänsla när jag klev ut på perrongen på Gare St. Roch igår. Det beror nog mest på att jag, faktiskt, föredrar atmosfären i Montpellier framför stimmiga Marseille och hysteriska Nice. Ytterligare tänkbara anledningar kan vara att Montpellier visade sig vara betydligt svalare än jag mindes det (antingen har temperaturerna letat sig nedåt under min frånvaro eller så har jag nu upplevt deras övermoder), och att jag - eh. Hrm. Heh - längtar hem. 

 

Jag längtar efter vardagen och hösten. En kopp te med mjölk i soffan, höstjackan, ett träningspass på gymmet, Nyhetsmorgon, matig frukost (till skogs med dessa croissants och pluttiga tekoppar!) och hemlagad middag, bokfrossa, långa samtal med vänner och jobbet. Ja, jobbet. Frankrike blev ett välkommet avbrott i vardagen men jag känner att jag vid detta lag stillat reslusten åtminstone för ett tag. Jag är redo för ännu mer hemmakänsla, tack.

 

 

Om någon timme är det dags att åka vidare. Tillbaka till good ol' Montpellier. Dagen till ära har jag unnat mig hotellfrukost (den första hittills i Frankrike!) som förberedelse inför den c:a 4,5 timmar långa tågresan. Nej, nu är det dags för mig att checka ut och säga Hej till ännu en svettig promenera-med-tung-väska-på-ryggen-tur. Åh HEJ!

 

Snart är vistelsen i Nice till ända och jag fäller inga tårar över detta faktum. Inte för att jag inte haft en trevlig dag för det har jag. Imorse avgjorde jag att det var dags att se ett Nice bortom turiststråken. Sagt och gjort, jag rörde mig från Promenade des Anglais och kvarteren för lyxshopping. Strosade runt bland lite av varje, bl.a. diverse lokala "boutiques", bokhandlar och antikviteter. Åt gjorde jag förstås, och tog en fika.

 

Matmässigt tycker jag att Frankrike levererar. Jag har, som bekant, smakat crepes. Både matiga crepes (bl.a. en med chevreost, honung och ruccolasallad. Mums) och crepes som dessert (ni kommer väl ihåg den frestande sötsaken med choklad, banan och vaniljglass som jag visade för några dagar sedan?). Vidare har jag känt mig manad att smaka en viss rätt efter att ha passerat X antal restauranger som erbjöd den, nämligen "moules frites" som består av musslor och strips. Det var inte en dum kombination får jag erkänna. Jag valde den marinerade varianten och marinaden i det här fallet bestod av bl.a. vitt vin, grädde och gul lök. Mmm.

 

Okej, Nice är - som förväntat - inte min kopp te. Vackert, absolut, men för mycket turister, för mycket sol och bad, för mycket shopping och, ja, för mycket "yta". Jag har i alla fall tagit en promenad och en svalkande drink och ska nu fundera över vad jag vill ägna morgondagen åt. Jag vet att även Nice bör ha sina pärlor, frågan är bara om jag hinner finna dem under min relativt korta visit...

 

Om du som jag vill sitta på toppen av ett berg beläget på en ö för att få den där panoramautsikten, följ då för all del dessa instruktioner. Åk till Marseille. Leta upp färjan som går till des iles Frioul. Känn kalla stänk av saltvatten mot din kind under färden. Kliv av på Le Frioul.  Följ första, bästa stig mot bergstoppen. Akta dig för gräshoppor och vassa stenar men låt inte dessa hindra dig från att inta skräddarställning. Ta nu in omgivningen. Sök upp mig om du ångrar att du gjorde ovanstående. Om inte, ja då ses vi på Le Frioul!

 

( BILDERNA: Marseille, Frankrike)

 

 

En summering av mina dagar i Marseille då... Måndagskvällen spenderade jag på Havana Club där en ny bekantskap såg dagsljuset (solnedgången?). Efter en lång väntan på ett försenat tåg, en tågresa som tog andan ur mig och en svettig promenad till hotellet, var ett par cocktails på sin plats. När den sista klunken Pina Colada hade svalts, promenerade jag till hotellet och kunde inte sluta tänka på ett visst leende och en duvblå t-shirt som varit våt av svett. Jag somnade till slut bland de vita lakanen och när jag, föjande morgon, mindes att jag någon gång under småtimmarna vaknat av en dröm och då skrivit en sammanfattning av den, letade jag fram det jag skrivit och skrattade högt åt lustigheterna. 

 

Tisdagen spenderades på ett av de där turisttågen som jag egentligen inte tycker om men jag insåg att tiden var knapp och Marseille var stort och jag skulle inte hinna se allt som jag ville se om jag tog mig fram till fots. Utsikten från Notre Dame de la Garde och det avslappnade Le Pernier-området blev dagens häng. Sedan gick jag till hotellet, duschade av mig dagens dos av solskydd och svett och begav mig sedan återigen till Havana Club. Kanske var det andra och sista gången vi sågs, tänkte jag när jag senare tog en rastlös nattpromenad. Det var med en olustkänsla jag gick och lade mig och jag kom nog aldrig riktigt till ro för när jag vaknade av 6.30-alarmet bestämde jag mig för att dra täcket över huvudet och strunta i onsdagsplanerna. Någon timme senare steg jag ändå upp och det har jag varit tacksam, åh så tacksam, för hela dagen. Le Frioul var precis vad jag behövde. Det blev alltså en tur till Le Frioul - se nästa inlägg - och nu, ja vad händer nu? Det kanske är dags för packning av väskan inför nästa äventyr... Nice.

 

Vackra kvällar här i Marseille. Verkligen vackra. Gårdagskvällen var förstås inget undantag. Jag återvände till Havana Club för en drink och utbytande av ord med en ny bekantskap. Sedan tog jag en promenad i kvällsmörkret och när jag gick där längs vattnet önskade jag att kvällen kunde vara för evigt. ..

 

(BILDEN: Marseille, Frankrike)

 

 

Idag har jag hängt vid Notre Dame de la Garde (enbart för utsikten ska erkännas) och i Le Pernier District som är ett område med äldre, vissa bevarade, byggnader och bohemisk stämpel. Båda dessa ställen var väl värda varsitt besök av moi. 

 

(BILDERNA: Marseille, Frankrike)

 

 

Okej. Montpellier kan helt enkelt slänga sig i väggen, ta sig i brasan, o.s.v. Ni fattar. Om bilder bara gjorde verkligheten rättvisa... För jag är kär. I Marseille. M-a-r-s-e-i-l-l-e.

 

 

 

Så, Montpellier, it all comes down to this... Nejdå - vi ses ju om bara några dagar igen - men det är dags att tänka på refrängen för denna gång. Imorgon förmiddag tackar jag för mig och sätter mig på tåget mot MARSEILLE! Jag ser verkligen fram emot att komma dit. Innan dess: en sista natt på hotellet (se bilden nedan). Jag är nöjd med valet av hotell - jag hade gjort en rättvis bedömning av det geografiska läget (Google Maps is my friend) och detta tvåstjärniga alternativ motsvarade mina förväntningar vad gäller standarden (snäppet över den du får på ett vandrarhem men ingen lyx). Det är definitivt ett alternativ även för framtiden.