Je suis une baguette!
Om ett par veckor är jag antagligen i full färd med att packa väskan inför en rad äventyr i Sydfrankrike. Bokningsbekräftelserna har droppat in, en efter en, och resplanerna börjar ta form på riktigt. Montpellier, Marseille och Nice kommer att få besök av mig. Så det så. Jag tror att det kommer bli helt fantastiskt, en perfekt se-något-helt-nytt-resa och en lika perfekt uppvärmning inför höstens franskastudier. Åh jo, jag ska återuppta dem. Dags att plocka fram och damma av gymnasiefranskan först alltså, och var kan det göras bäst om inte i Frankrike? Dock bör tilläggas att mina nuvarande kunskaper inte riktigt är på samma nivå som rubriken antyder. Jag letade efter användbara fraser på franska i olika forum och stötte på en prick som använt just frasen ovan när hen befann sig i Frankrike. Je suis une baguette = Jag är en baguette ...
Idéer för att highlight:a Englandsäventyret
Med minst fem månaders tid att spendera i England räknar jag med att hinna med både en och två "delresor". Ett par weekends ska förstås tillbringas i London men förutom det så har jag två angenäma idéer. Den ena är att åka färja mellan Dover och Calais och i samband med det utforska södra England och norra Frankrike. Jag har en känsla av att det vore en höjdare till resa. Calais är förmodligen till stor del präglat av sin genomfartsstatus och turistkaraktär, men det verkar onekligen vara en vacker stad.
Den andra idén är att ta mig fram genom ett höstfint Sydvästra England genom 50 % promenader och 50 % bussresor. Dagtid alltså. Nattetid planerar jag att samla krafter på olika Bed & Breakfasts. Denna idé började växa fram när jag insåg att B&B-ställen är en vanlig syn i England, och fick mer liv när jag upptäckte South West Coast Path (en kuststräcka som tydligen kan erbjuda allt från "Pub Walks" till "Wildlife Walks").
Den andra idén är att ta mig fram genom ett höstfint Sydvästra England genom 50 % promenader och 50 % bussresor. Dagtid alltså. Nattetid planerar jag att samla krafter på olika Bed & Breakfasts. Denna idé började växa fram när jag insåg att B&B-ställen är en vanlig syn i England, och fick mer liv när jag upptäckte South West Coast Path (en kuststräcka som tydligen kan erbjuda allt från "Pub Walks" till "Wildlife Walks").
Sju saker jag lärt mig genom att resa:
- Det löser sig. Alltid. Oavsett vilket eller vilka hinder du stöter på så går situationen att lösa på ett eller annat sätt. Jag har hamnat i situationer av både den ena och den andra typen (...) och jag har inte bara överlevt, jag har klarat mig mer än väl.
- Lonely Planet´s guideböcker är fenomenala. Gediget innehåll och information som går att använda direkt. Allt du behöver (förutom ett par ombyten, en mobiltelefon, några slantar och en MP3-spelare, d.v.s.) på dina rundresor.
- Det som ger mest är spontaniteten. Oväntade möten, nya bekantskaper. Våga, och vinn.
- Att resa ensam är min melodi. Mer behöver inte sägas. Jag har gjort det förr och jag kommer att göra det igen. Helt enkelt för att det är oslagbart.
- Sömnlösheten slåss med adrenalinkickarna. Sedan kommer du att vara fysiskt och psykiskt utmattad så till den grad att du ramlar i säng för att somna på mindre än en minut efter hemkomsten. Ensamheten, tystnaden och bekvämligheten kommer att framstå som paradiset på jorden.
- Att fråga personer i omgivningen is key. Vem skulle veta mer än den som bott i utkanten av stan de senaste 18 åren, eller den som återkommer år efter år för semester?
- Iakttagelser ger ett särskilt öga för detaljer. Jag lägger märke till saker numer - namnet på en gata, färgen på en byggnad, antalet, ordningen... Omgivningen, helt enkelt. Sedan sparar jag informationen i en användbar minnesbank.
It´s official!
Pappersarbetet är fixat till sist. Precis när jag var på väg att ge upp hoppet och redan hade börjat utforska andra placeringsmöjligheter, då tog jag emot de undertecknade dokumenten. Nu kan jag säga att det är officiellt, jag ska verkligen till Bristol och Refugee Action. Inte nog med det, jag ska spendera fem månader i Bristol och på Refugee Action. För övrigt står jag numer inför att göra praktiken ensam då min kompanjon dragit sig ur. Ensam med allt vad det innebär. Jag tvivlar dock inte på att det kommer att bli en bra utlandsvistelse och praktikperiod ändå. Jag vet ju att jag vill, att jag kan och att jag ska.
Luffarplanerna
När jag kollar upp Arbetsförmedlingen och jobbmöjligheter utomlands tänker jag att ja, jag ska utöka mitt förråd av internationella erfaranheter. Varför inte jobba som kundtjänstmedarbetare i Danmark? Eller Estland? Eller jobba som personlig assistent i England? Möjligheterna är många och vid blotta tanken får jag lust att sälja allt jag äger och bosätta mig i en resväska på obestämd tid. Bli luffare eller något. För närvarande är tiden efter utbildningen oviss. Jag har fram till slutet av maj månad på mig att bestämma mig för om jag ska göra mig av med lägenheten och tillhörande möblemang innan jag beger mig till England, eller om jag ska låta bohaget stanna kvar i väntan på att jag återvänder. Jag kan göra det spännande eller ännu mer spännande för mig själv. Rutten som säger Östersund-England-Stockholm kan helt enkelt komma att ändras. Stockholm kanske kan vänta ...
Resestatus: I planeringsstadiet
Min tanke med den här bloggen är att servera en reseblogg med vissa andra inslag. Tillbakablickar på upplevelser som jag har i bagaget, bilder från överallt och ingenstans på omgivning och miljö som passerar mina sinnen, mer och mindre upprörda tankar kring samhället och olika företeelser, samt vissa vardagstips på guldkorn i mat-, nöjes- och kulturväg. Den viktigaste delen är dock resandet. Vandringslusten. Av den anledningen blir bloggen inte särskilt intressant och innehållsrik så här års. En långresa är i alla fall inplanerad och jag tvivlar inte på att den kommer att bli minst lika speciell som de andra långresorna jag har i bagaget. Nu vankas... England. Sydvästra delen av landet. Bristol. Fem månaders studiepraktik och liv i ett annat land. I can hardly wait! Det här blir första gången som jag reser tillsammans med någon och första gången som resan är en del min utbildning. Jag ser verkligen fram emot den utmaning som livet i England kommer att innebära. När jag finner intressanta grejer som det här så längtar jag, om möjligt, ännu mer. Aaah.
"Welcome to the city of bridges, balloons, boats, Brunel and Banksy."
Praktikplatsen har bekräftat att de vill ta emot oss så nu är pappersprocessen igång. Medan vi inväntar namnunderskrifter fantiserar jag om att leka turist i Bristol. Queen Square, Pero´s Bridge, Cheddar Gorge och Cox´s Cave, Cabot Tower, Nics Market... Count me in! Det kommer verkligen inte att råda brist på saker att göra i Bristol. För övrigt slår det mig gång på gång att jag har fått en praktikplats nästan osannolikt fort. Här hade jag förberett mig på slit, frustration och stress... Och så blir det i själva verket så att jag kan köpa flygbiljetter inom någon vecka. Tja. I think I can live with that.
Bristol, HERE WE COME!
Bristol-kontoret vill ha oss med i gänget. Min praktikkompanjon och jag kunde inte vara mer nöjda. Vi kommer, som det ser ut nu, att vara delaktiga i ett treårigt projekt som går ut på att vägleda och stärka asylsökande, våldsutsatta kvinnor i deras situation. Det råder ingen tvekan om att vi kommer att få insikt i Storbritanniens asylprocess, vilket passar mig utmärkt. Jag tror att det här kommer att bli riktigt bra. Riktigt, riktigt bra.
Bristol, here we come!
Äntligen ser vi en strimma ljus i tunneln, min praktikkompanjon och jag. Det verkar inte sämre än att Refugee Action´s kontor i Bristol, England, eventuellt kan tänka sig att ta emot oss för praktik under höstterminen. Hoppas. Vi som har siktet inställt på södra England och närhet till andra fina städer kommer hoppa högt av glädje om det här går vägen! Att hamna i Bristol skulle innebära att vi inte bara har nära till Wales utan också att London ligger cirka 1,5 timmars tågresa bort. Jag ser fram emot att besöka Birmingham, Oxford, Portsmouth, Brighton och även alla mindre kända pärlor.
Dovers vita klippor i solnedgång drunknar i ett gyllene hav - och våra frågor finner svar
Det första steget mot att finna en praktikplats har tagits. Organisationerna Migrant Helpline och Refugee Action har kontaktats. Just nu är siktet inställt på Europa, närmare bestämt England, och någon typ av verksamhet som jobbar för personer som är asylsökande. Var vi landar, min praktikkompanjon och jag, återstår att se. I första hand söker vi oss till Dover i Kent county och i andra hand till exempelvis Birmingham, Brighton, Bristol eller Portsmouth. Drömmen är att få en praktikplats via Migrant Helpline i Dover. Det skulle innebära att vi har knappt 40 minuters resväg till London och möjlighet att åka färja över till Frankrike (!). Om vi får som vi vill lovar jag att sjunga "Dover Calais" med Freestyle hela vägen till England...
