Vandringslust

(BILDEN: Washington, DC, USA)

Min tanke med den här bloggen är att servera en reseblogg med vissa andra inslag. Tillbakablickar på upplevelser som jag har i bagaget, bilder från överallt och ingenstans på omgivning och miljö som passerar mina sinnen, mer och mindre upprörda tankar kring samhället och olika företeelser, samt vissa vardagstips på guldkorn i mat-, nöjes- och kulturväg. Den viktigaste delen är dock resandet. Vandringslusten. Av den anledningen blir bloggen inte särskilt intressant och innehållsrik så här års. En långresa är i alla fall inplanerad och jag tvivlar inte på att den kommer att bli minst lika speciell som de andra långresorna jag har i bagaget. Nu vankas... England. Sydvästra delen av landet. Bristol. Fem månaders studiepraktik och liv i ett annat land. I can hardly wait! Det här blir första gången som jag reser tillsammans med någon och första gången som resan är en del min utbildning. Jag ser verkligen fram emot den utmaning som livet i England kommer att innebära. När jag finner intressanta grejer som det här så längtar jag, om möjligt, ännu mer. Aaah.

 

Vad gäller mitt eget internetanvändande är jag bloggare (no sh*it!), bloggläsare, Facebook-användare och en sådan person som håller koll på allt och ingenting via internet, precis som de flesta andra, men jag har vissa oskrivna (okej, jag hade) regler för mig själv. Grundregeln är att inte avslöja saker och ting i stunden, d.v.s. det gör ingenting att mina Facebook-vänner vet var jag jobbar (eftersom att dessa uteslutande består av personer jag träffat och pratat med irl, alltså är det personer som känner till min arbetsplats oberoende av Facebook), däremot postar jag sällan om jobbet innan/medan/efter jag jobbar. Detta just för att det inte ska "gå för långt". Dock tycker jag att det är en smaksak och upp till var och en att avgöra var gränsen går. Jag tycker exempelvis att det är ... bisarrt att skriva ut sin vikt på Facebook. Men. Jag tycker nog mest så därför att jag inte har något intresse av att veta det antal kilon som en av mina Facebook-vänner bär omkring på, det är alltså inte för att jag tycker att det är fel av personen att skriva ut sin vikt. Däremot kan jag undra om det är någon typ av bekräftelsebehov hos personen som får denne att, enligt mig, gå så långt. Den diskussionen är dock ett sidospår. Hur mycket man lägger ut om sig själv är en smaksak, som sagt. Vad jag undrar är hur många av alla Twittrande, Facebook:ande, bloggande, bloggläsande (o.s.v., etc.) personer som reflekterar över sitt privatliv i relation till de sociala medierna? Hur många reflekterar över det stora antalet människor där ute som känner till var, när, hur och med vem?

- We are going to stop them. We are. We´re going to stop them.

Förra sommaren innebar en mängd olika upplevelser och den bästa av dem var kanske just friheten som jag precis beskrivit. Det är så jag ser på sammanhang där man väljer att inte se några gränser - de innebär frihet. Frihet för alla och envar, även för de individer som i andra sammanhang inte uppfattas som annorlunda och avvikande. Frihet, tänk om vi tillät det gälla överallt? Eller snarare; hur kan vi inte tillåta att frihet gäller överallt?

Jag reflekterar kring det här medan jag ser filmen Milk. Herr Harvey Milk verkar onekligen ha varit av den sorten som kan inspirera och motivera andra till förändring. I filmen visas en debatt som handlar om huruvida homosexuella lärare enligt ett förslag ska avskedas eller inte (p.g.a. just det, deras sexualitet), och denna debatt speglar resonemang som faktiskt, till viss del, lever kvar idag;

- Gay people don´t have any children of their own and if they don´t recruit our children, they all just die away. And that´s why they are interested in becoming teachers, they wanna encourage our children to join them.

Det hävdar Senator Briggs som fört fram förslaget som benämns som "Proposition 6". Harvey´s respons blir följande:

- How do you teach homosexuality? Like French?

I was born of heterosexual parents, taught by heterosexual teachers, inferesed in a heterosexual society, so why then did I become homosexual?

Harvey´s motståndares uttalande visar på att han tycker att homosexualitet inte är något naturligt, och just det argumentet finner jag intressant. Visst, jag kan tycka att homosexualitet inte är något naturligt för mig, d.v.s. att jag inte känner en dragning till personer av samma kön, men vem är jag att avgöra om det är naturligt eller inte för andra?

MUSIK: Sing For You - Tracy Chapman