Det ska spela roll
Jag tänker på den där mannen som satt på bänken den där morgonen och frågar mig själv; ser vi honom? Ser vi honom?
Det är lördagmorgon, klockan har precis passerat tio och jag skyndar genom stan. På vägen passerar jag en busshållplats och där på bänken sitter en man. Först registrerar jag att han är lik morfar. Han hade kunnat vara morfar för fem år sedan. Liknande byxor och keps, ungefär samma kroppslängd och ålder. Sedan rycker jag till och blir stående för ett ögonblick. Mannen på bänken dricker ur en Marinella-flaska. Han bokstavligen halsar denna alkoholhaltiga dryck, som vore det vatten och han satt på samma bänk en het eftermiddag i juli. Illa till mods går jag vidare men kan inte släppa mannen på bänken. Fortsätter att se honom för min inre syn och det värker i mig när jag tänker på alla som passerar oss i vardagen, mer eller mindre obemärkt... Alla dessa individer som inte mår bra. Individer som mått dåligt så länge att de lika gärna kan svepa sju deciliter Marinella mitt i centrum, mitt bland allt liv. Jag gissar att det helt enkelt inte längre spelar någon roll för dem, de kan lika gärna bara göra det. Men det ska spela roll. Än en gång blir jag påmind om vikten av mitt och många andras yrkesval. Varje människa ska spela roll.
Det är lördagmorgon, klockan har precis passerat tio och jag skyndar genom stan. På vägen passerar jag en busshållplats och där på bänken sitter en man. Först registrerar jag att han är lik morfar. Han hade kunnat vara morfar för fem år sedan. Liknande byxor och keps, ungefär samma kroppslängd och ålder. Sedan rycker jag till och blir stående för ett ögonblick. Mannen på bänken dricker ur en Marinella-flaska. Han bokstavligen halsar denna alkoholhaltiga dryck, som vore det vatten och han satt på samma bänk en het eftermiddag i juli. Illa till mods går jag vidare men kan inte släppa mannen på bänken. Fortsätter att se honom för min inre syn och det värker i mig när jag tänker på alla som passerar oss i vardagen, mer eller mindre obemärkt... Alla dessa individer som inte mår bra. Individer som mått dåligt så länge att de lika gärna kan svepa sju deciliter Marinella mitt i centrum, mitt bland allt liv. Jag gissar att det helt enkelt inte längre spelar någon roll för dem, de kan lika gärna bara göra det. Men det ska spela roll. Än en gång blir jag påmind om vikten av mitt och många andras yrkesval. Varje människa ska spela roll.
Kommentarer
Trackback
