Tanten is back in town

Som jag påpekade för en vän tidigare idag; jag har besökt Västkusten tre gånger inom loppet av ett år jämfört med ingen gång alls innan det. Jag har sannerligen missat något under mina 20+ år på jorden innan jag slutligen begav mig dit. Tre fantastiska dagar levererades på denna Sveriges västra kust. Ett stickprov som bevis på detta kommer i nästa inlägg. Som jag befarade kändes Köping en aning... Trist, när jag kom tillbaka efter trippen. Skymningen som höll på att övergå i mörker och det svala kvällsregnet kändes i alla fall välkomnande. Speciellt på min hud som färgats röd (en nyans inte helt olik färgen på en stoppskylt...) under de senaste dagarna. För övrigt kan jag meddela att jag, när jag satt mig tillrätta på tåget för att återvända hem, kontrollerade innehållet i min handväska. Där fanns bland annat dambindor och en Året Runt-tidning. När jag insåg att jag någon timme tidigare köpt just den tidningen och lite karameller (som vi tanter så fint benämner dessa sötsaker) för att ha med på färden blev jag nästan rädd för mig själv. Jennsen 85 is here to stay.
 
 
/Jennsen, som kanske borde känna väl tilltagna känslor av panik inför sistnämnda faktum men som fortfarande tycker att tidningar som Året Runt bidrar med viss mysfaktor (okej, hög mysfaktor) ...
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0