Vandringslust

Frågar en bekant som inte känner till något om mitt kärleks- eller sexliv sedan tidigare. Jag har ingenting emot att hen frågade, snarare har jag funderingar kring hur hen ställde frågan. Som om det vore självklart att om jag hade en partner så skulle det handla om en manlig sådan. Oberoende av hur jag identifierar mig själv inom hptq-spektrat har jag i det läget två val. Jag kan välja att antingen se mellan fingrarna med frågan och fokusera på hur privat jag vill vara, eller så kan jag välja att belysa den situation som personen skapat med sin fråga, och därefter bestämma mig för hur privat jag vill vara. 

 

Säger en arbetsgivare till en kvinna som är en av de anställda (vilka består av både män och kvinnor). Kvinnan frågar nämligen vad som ska göras och vad som redan gjorts. Som svar på den frågan får hon bl.a. meningen ovan; "Jag tycker att ni tjejer kan åka och välja t.ex. gardiner själva". Svaret antydde att eftersom det handlade om inköp av bl.a. gardiner - d.v.s. något "kvinnligt" - blev det självklart för arbetsgivaren att säga "... ni tjejer kan ...".

 

Vi sitter vid ett bord och pratar, jag, "Bekanting nummer 1", "Bekanting nummer 2" och "Bekanting nummer 3". Samtliga har träffats tidigare men vi känner inte varandra. Jag, Bekanting nr. 1 och Bekanting nr. 2 har svenskt ursprung vilket våra namn, utseenden och det sätt vi pratar på antyder. Bekanting nr. 3 har ursprung i Sydostasien och är öppen med att hen bott i hemlandet till för ett par år sedan då hen flyttade till Sverige. Bekanting nr. 1 sig friheten att, bl.a. genom uttalandet ovan, prata om Bekanting nr. 3´s livsstil. På ett mer än klumpigt sätt, enligt min åsikt. Trots att Bekanting nr. 1 inte känner Bekanting nr. 3 på den nivån att hen känner till de kunskaper och vanor som Bekanting nr. 3 har, antas att hen återfinns i ett visst fack på grund av sitt ursprung. Eftersom Bekanting nr. 3 kommer från Sydostasien är det självklart att hen har bra matlagningskunskaper och har för vana att äta mest grönsaker. Eller?

 

De tre scenarion jag beskrivit ovan är samtliga sådana jag varit med om inom en tidsram på två veckor. De visar hur stereotyper fortlever genom fördomar och föreställningar. Genom vardagliga konversationer. Du förväntas vara heterosexuell när ingenting annat har sagts, du förväntas göra "kvinnogöra" som kvinna och "mansgöra" som man och du förväntas leva på ett sätt som förknippas med ditt ursprungsland. För alla har vi ju samma sexuella preferenser, alla kvinnor är ju praktiskt taget samma person som gillar att göra samma saker och inom ett och samma land har ju alla samma erfarenheter. Det vet väl alla. Duh.