Lyckliga vardagskvällar i ett dunkelt rum
Är det inte en av de bästa känslorna som finns, när du har hittat en låt som känns så bra i kroppen? Den låten som du kan lyssna på om, och om, och om, igen. För att den är så bra, för stunden. Om kvällarna ligger jag på soffan i ett mörkt rum, tittar upp mot det tak som jag knappt kan se och känner att jag ler. Inombords. Så till den grad att mina fingrar letar sig till mungiporna för att känna efter om jag ler på riktigt. Och så känner jag det rus som tidigare nämnda låt ger mig. Jag kan komma ihåg att jag vid ett - ett - tillfälle tidigare känt den här typen av lycka, och det var i juni förra året när jag börjat på ett likvärdigt jobb. Om inte det är ett tecken så vet jag inte vad som är.
Kommentarer
Trackback
