Vandringslust

Här är det, enligt min erfarenhet, inte ens tal om huruvida någon utan svenskt medborgarskap ska få jobba eller inte utan det handlar helt och hållet om att invandrarna "tar" svenskarnas jobb. Därmed är det inte den lagliga rätten till att jobba inom landet som ifrågasätts utan enbart det ursprung som arbetstagaren har. Svenskarna ska alltså ha någon slags förtur på de jobb som finns (?). Ska sedan invandrarna få bottenskrapet eller, ännu bättre, ska Vi låta Dom vara utan jobb helt och hållet?! Vi slår till på det!

 

 

Återigen har Vi någon slags förtur och denna gång gäller det bidragen. Skattebetalarna är ju Vi - det säger väl sig självt att det är "vanliga hederliga svenskar"!? Vi ska alltså både få in pengarna och göra av med dem, inte invandrarna. Inte invandrarna. Jag sa inte. Okej, Vi slår till på det här också - Dom får inga bidrag! Låt invandrarna vara utan bidrag. Fast vänta nu... Dom får ju inte jobba, konstaterade Vi för en stund sedan, och nu säger Vi att de inte får några bidrag... Hmm. Äh, Dom kan ju lika gärna leva i marginalen som... (Hemlösa? Kriminella?)

 

 

Vi har alltså konstaterat att Dom inte ska få jobba, Dom ska inte få några bidrag. Dom ska inte begå brott. En person med invandrarbakgrund ska alltså inte få någon inkomst, det ska inte vara möjligt att införskaffa en inkomst på något vis. Någonstans i Sverige. Någonsin. Slutsatsen blir alltså att invandraren har två alternativ: 1. Kom till Sverige och gå en långsam död till mötes. Eller 2: Stanna kvar i hemlandet och gå en mindre långsam död till mötes. Ett tredje alternativ skulle förstås vara att invandraren är Superman själv. 

 

Reality check: "Invandraren" är ofta en flykting. Som har flytt för sitt liv. Och sedan ska hen nekas ett värdigt liv på en plats där det finns möjligheter till trygghet för alla människor?! Men just ja, jag höll på att glömma; Invandraren är ju f*cking Superman.