Vandringslust

Att vissa dagar omges av en extra guldig kant blir tydligt när jag fortfarande halvt om halvt befinner mig i en mellanperiod. [En mellanperiod är i min värld en period inom vilken du exempelvis flyttar och/eller byter sysselsättning.] Med anledning av mellanperioden ser inte mitt sociala umgänge ut som det gjort under en längre tid och det är den delen jag saknar mest. Därför bestämde jag mig för att ta reda på ifall en förträfflig vän kunde tänkas vilja hänga med mig i Stockholm. Det ville denna förträffliga vän så vi hängde i Stockholm igår. Det var en riktigt bra dag tycker jag. Jag släppte det mesta för några timmar och njöt av sällskapet. Dessvärre märkte jag att mina sociala skills fått sig en törn på sistone. Scenariot nedan är ett av dem som jag, ofrivilligt, bjöd på under dagen:

 

Jag står framför disken på ett café och ska beställa fika. Följande säger jag till personen bakom disken:

 

- En bit äckelpaj, tack.

 

Eh. Jag menade förstås äppelpaj och inte äckelpaj. 

 

Alltså "äckelpaj"?!? Vad hände där??

 

För övrigt kan jag meddela att SJ bjöd på turbulens även denna gång. Att SJ kunde vara en sådan drama queen har jag dock inte upplevt tidigare. När tåget visar sig bli stillastående ovanligt länge plingar det till och det meddelas (med monoton, mycket allvarsam röst) att en passagerare ska avvisas från tåget p.g.a. att denne är aggressiv. Detta ska dessutom eventuellt ske med hjälp av poliseskort. Efter några minuter står vi fortfarande stilla när en ung man går genom den vagn som jag sitter i, vilket medför att en del passagerare mer eller mindre flyger upp i taket. Andra ser sig omkring med flackande blickar. Mycket roande att titta på. Och nej, den unge mannen gjorde inte någon illa - stackaren ville väl bara gå på toaletten ...

 

 

/Jennsen, som försöker vara lite (läs: mycket) cool på tåget för att kompensera för de gånger då hon framstått som mindre (läs: inte alls) cool ...