Vandringslust

- But, what is her name? 

Jag vände mig om precis då och såg att den klient som var på väg ut från kontoret pekade på mig när hon ställde frågan till sin case worker. Våra blickar möttes och hon fyrade av ett leende.

- Jenny. Jenny is my name.

Sa jag och hon svarade:

- Jenny, I will see you again, okay?

Sedan gick hon.

 

Jag hade suttit med vid klientmötet en stund tidigare och bidragit med det jag kunde. Det mötet var också det första i raden av dagens tre klientmöten. Behöver jag säga att jag svävat på moln hela eftermiddagen? Praktikstarten har känts så jäkla bra. Om det fortsätter i samma spår så kommer jag lära mig massor. Loads. Förutom nyss nämnda klientmöten har jag fått en inblick i Refugee Action´s interna webbsida och läst på om vad en asylsökande i Storbritannien kan göra för att asylprocessen ska gå smidigare och för att förbättra oddsen för en lyckad utgång. Har också tagit del av små solskenshistorier om klienter som på olika sätt blivit hjälpta av Refugee Action. Stort som smått. Empowerment när det är som bäst. Jag välkomnades till kontoret av min kontakt (som härmed är förlåten för att hon inte hörde av sig och berättade om flytten), fick ett eget skrivbord och hälsade på kollegorna som anlände en efter en. Till min glädje såg kontorsmiljön ut som jag hade föreställt mig (d.v.s. ett stort rum med skrivbord utspridda som små öar istället för separata rum för varje skrivbord). Aaah. Äkta praktikkärlek.