Vandringslust

Upprepa följande ord för dig själv några gånger innan du läser vidare;

 

De orden läste jag på ett vykort som är fäst på väggen i kontoret där jag spenderar mina dagar. Enkla men viktiga ord. Uppenbarligen är det ett budskap som behöver spridas av människan och tas in av de olika individer det passerar. För att det, tyvärr, råder en enorm okunskap och en enorm rädsla som står i vägen för medmänsklighet och värdig, respektfull behandling av varje person. 

 

Det kommer alltid att finnas personer som på ett eller annat sätt utnyttjar ett system för att personligen gynnas ekonomiskt och materiellt, men dessa utgör ett fåtal av den stora massan. Den stora massan bestående av personer vilka, var och en, har sin egen historia. Som är verklig i allra högsta grad. Trots att den stora massan inte är ute efter att utnyttja ett system så ligger fokus på det fåtalet individer som är "the bad guys", vilket bidrar till att de flesta andra behandlas på ett orättvist sätt. Ett inhumant sätt. Och de där historierna som människorna - just det, människorna - bär på, förbises. I ett enda virrvarr av burdus byråkrati och misstankar.

 

En asylsökande som flytt sitt land, sitt liv, har gjort det av en anledning. För att det fanns skäl att fly. Jag skulle aldrig spendera ett ändlöst antal timmar, dagar, ibland veckor och månader, på att fly från ett liv jag byggt upp, ett liv jag känner utan och innan. Om jag inte värnade om mitt liv. Aldrig skulle jag lämna familj och vänner, utbildning och arbete, och social trygghet, för att så småningom befinna mig i ett främmande land där nya svårigheter väntar. Om jag inte värnade om mitt liv. Faktum är att jag har svårt att se att jag någonsin, efter förlust och sorg, de mest otänkbara hemskheter, skulle ha kraften att ställa mig upp och gå vidare. Om jag inte värnade om mitt liv. 

 

 

They chose to live.

 

To live.