Vandringslust

Igår antog vi London. Avresan var planerad till 07.15, ett faktum som innebar följande scenario: Jag vaknar med känslan av att morgonen är närvarande och känner mig, till min egen förvåning, utvilad. Det känns som att natten varit lång trots att den borde känts kort (eftersom jag somnade vid 23-tiden och alarmet skulle ringa 05.15). Jag vänder på mig i sängen och kisar mot väckarklockan. 07.48. Noll-sju-fyrtio... WHAT?! Jag tittar på väckarklockan igen, tar tag i den och riktigt tittar. Den är verkligen 07.48, och alltså inte 05.15. Under de följande tjugo minuterna hinner jag, till min egen stora förvåning, klä på mig, ha panik, borsta tänderna, packa ryggsäcken (utan att glömma varken medhjälparen LP, snacks, vatten, kamera eller plånbok. Hah!), ha panik, ringa min stackars partner in crime som väntat på busstationen sedan 7-tiden, ha panik, storma ut genom dörren och halvspringa till busshållplatsen för att där ha panik ytterligare en gång. Phew. Det var alltså början på dagen. Förutom det så blev dagen bra. Bildbevis finnes nedan och för den icke-förutspående kan jag tala om att det är ingen mindre än Big Ben som lapar sol där. Denna gång bjöd London mest på turister och turistattraktioner - Buckingham Palace, Big Ben, London Eye - och jag längtar efter mer stadspuls och det riktiga London. Next time, next time it is.