Vi ska inte luta oss tillbaka
- Isn´t Sweden... Really... Or, that´s what I´ve heard... That it´s... Oppressive?
Jag satt vid ett runt bort på en restaurang någonstans i staden Wisconsin Dells i USA tillsammans med tre personer som bor i USA och en som bor i England, när jag fick frågan ovan. Eftersom vi var mitt inne i ett samtal om hur människor behandlas, huruvida de diskrimineras eller inte diskrimineras i olika länder, så vet jag att den person som ställde frågan syftade till att Sverige skulle vara dels strikt byråkratiskt, dels att landet aktivt skulle utesluta vissa grupper från gemenskapen och privilegierna. Min första tanke var att komma med ett häftigt motargument i stil med "Men USA då?! USA är ju verkligen ...". Ja, ni fattar galoppen. Så här i efterhand inser jag att det inte skulle ha tjänat något till att argumentera för vilket land som slår vilket när det gäller samhällsstrukturer och olika livsområden. Som jag i förbifarten hörde någon säga i en film: "Calling someone fat doesn´t make you any skinnier and calling someone stupid doesn´t make you any smarter". Jag tycker att det citatet har en bra poäng. En briljant poäng, till och med.
Sverige bör inte jämföra sig med andra länder och, i de fall när det verkar som att "vi" har övertaget, luta sig tillbaka. Som om Sverige vore idealet. Inget land är perfekt demokratiskt och solidariskt, därför bör inget land sitta på sina höga hästar i väntan på att andra ska ta efter. Förneka att människor faktiskt blir illa behandlade, att diskriminering faktiskt förekommer. Oavsett hur många som blir diskriminerade och oavsett hur långt "vi" kommit i arbetet för att motverka detta så ska vi inte luta oss tillbaka. Vi kan alltid bli bättre. Alltid. Vi kan lära av varandra, vi kan till och med inspireras och motiveras av varandra, men vi ska inte luta oss tillbaka. För om vi gör det, då riskerar vi att slå ifrån oss när någon antyder att det finns förbättringar att göra. Då går vi miste om värdefull förändringstid för att vi är för stolta, för rädda, för att erkänna att vi inte är perfekta.
Jag satt vid ett runt bort på en restaurang någonstans i staden Wisconsin Dells i USA tillsammans med tre personer som bor i USA och en som bor i England, när jag fick frågan ovan. Eftersom vi var mitt inne i ett samtal om hur människor behandlas, huruvida de diskrimineras eller inte diskrimineras i olika länder, så vet jag att den person som ställde frågan syftade till att Sverige skulle vara dels strikt byråkratiskt, dels att landet aktivt skulle utesluta vissa grupper från gemenskapen och privilegierna. Min första tanke var att komma med ett häftigt motargument i stil med "Men USA då?! USA är ju verkligen ...". Ja, ni fattar galoppen. Så här i efterhand inser jag att det inte skulle ha tjänat något till att argumentera för vilket land som slår vilket när det gäller samhällsstrukturer och olika livsområden. Som jag i förbifarten hörde någon säga i en film: "Calling someone fat doesn´t make you any skinnier and calling someone stupid doesn´t make you any smarter". Jag tycker att det citatet har en bra poäng. En briljant poäng, till och med.
Sverige bör inte jämföra sig med andra länder och, i de fall när det verkar som att "vi" har övertaget, luta sig tillbaka. Som om Sverige vore idealet. Inget land är perfekt demokratiskt och solidariskt, därför bör inget land sitta på sina höga hästar i väntan på att andra ska ta efter. Förneka att människor faktiskt blir illa behandlade, att diskriminering faktiskt förekommer. Oavsett hur många som blir diskriminerade och oavsett hur långt "vi" kommit i arbetet för att motverka detta så ska vi inte luta oss tillbaka. Vi kan alltid bli bättre. Alltid. Vi kan lära av varandra, vi kan till och med inspireras och motiveras av varandra, men vi ska inte luta oss tillbaka. För om vi gör det, då riskerar vi att slå ifrån oss när någon antyder att det finns förbättringar att göra. Då går vi miste om värdefull förändringstid för att vi är för stolta, för rädda, för att erkänna att vi inte är perfekta.
Kommentarer
Trackback
