Minirecension: Imamens dotter
Visst har det blivit så att gränsen mellan att prata om faktiska problem och att diskriminera, har blivit allt finare. Jag menar att man inte ska dra alla över en kant som om alla med ursprung i ett visst område vore dömda att tänka, och handla, på ett visst sätt. Dock ska man inte för den sakens skull vara rädd för att prata om de problem som förekommer. Självklart kan vi inte tillåta att våld förekommer, oavsett vad man refererar till för att försvara sina handlingar. Jag har, trots allt, ingen förståelse för det våld som används men jag har viss förståelse för att det blir som det blir ibland. Alla är vi födda till olika omgivningar, olika uppfostran, olika värderingar och olika perspektiv på hur vi bäst ska leva. Hanna Shah´s berättelse Imamens dotter är en om en ung kvinna som blir exkluderad från sin familj när hon står upp för sig själv. Berättelsen är en om föräldrars, och syskons, inpräntade värderingar och - fram för allt - rädsla för förändringar. Hannah Shah får offra mycket, för mycket, för sin frihet. Men klart är att hon hade offrat mer om hon stannat kvar...
"
Många frågar om jag hyser någon sorts dödslängtan med tanke på att jag säger det jag säger.
Svaret är nej: jag vill fortsätta leva.
Det finns emellertid vissa saker som måste sägas,
och det finns tillfällen då tystnanden blir orättvisans medbrottsling.
