En pojke på Låtsasvägen
Låtsasvägen 147, Låtsasvägen 147, Låtsasvä... Jag har precis klivit av bussen i ett bostadsområde utanför stan när jag frågar mig själv hur jag ska hitta till rätt adress. Villor, lägenheter och radhus avlöser varandra och eftermiddagens mörker gör det inte precis lättare för mig. Jag bestämmer mig snabbt för att fråga första, bästa fotgängare om vägen.
Jag har ingen aning om vem pojken som bor på Låtsasvägen 123 är. Jag vet bara att han är snäll och hjälpsam mot en främling som mig. Däremot vet jag att han har invandrarbakgrund då hans sätt att prata och hans utseende skvallrar om det. Jag vet också att många, för många, av just den anledningen förmodligen inte hade vågat fråga honom om vägen - än mindre låta honom följa dem till rätt gatunummer. Det är precis därför som jag brinner för att arbeta med, och för, personer som är asylsökande, som har flyktingstatus eller som lever som papperslösa men också alla som har nationellt medborgarskap. För jag vet att vem du är som människa, och vilket värde du har, inte avgörs av ditt ursprung eller föreställda tillhörighet. Tills alla andra också vet det så ska jag fortsätta att aktivt arbeta för de personer som media och samhället smutskastar. Det enkla mötet med en pojke på Låtsasvägen gjorde mig mer motiverad än någonsin att följa mitt hjärta och välja den väg jag tror på.
- Ursäkta! Låtsasvägen 147, vet du hur jag hittar dit?
Den person jag precis ställt frågan till ser ut att vara i mellanstadieålder. Hans blick är varm och han förklarar att han bor på samma gata, på nummer 123. Jag kan visst gärna få följa med honom så ska han visa mig. Vi går sida vid sida bland radhusen och en stund senare inser jag att vi närmar oss. 117, 118... 120... 123 dyker upp och jag ska precis tacka pojken och säga hejdå när han ökar takten och går förbi sin bostad. Väl framme vid 147:an stannar han till och ler ett blygsamt leende. Jag tackar för hjälpen och går in.
Jag har ingen aning om vem pojken som bor på Låtsasvägen 123 är. Jag vet bara att han är snäll och hjälpsam mot en främling som mig. Däremot vet jag att han har invandrarbakgrund då hans sätt att prata och hans utseende skvallrar om det. Jag vet också att många, för många, av just den anledningen förmodligen inte hade vågat fråga honom om vägen - än mindre låta honom följa dem till rätt gatunummer. Det är precis därför som jag brinner för att arbeta med, och för, personer som är asylsökande, som har flyktingstatus eller som lever som papperslösa men också alla som har nationellt medborgarskap. För jag vet att vem du är som människa, och vilket värde du har, inte avgörs av ditt ursprung eller föreställda tillhörighet. Tills alla andra också vet det så ska jag fortsätta att aktivt arbeta för de personer som media och samhället smutskastar. Det enkla mötet med en pojke på Låtsasvägen gjorde mig mer motiverad än någonsin att följa mitt hjärta och välja den väg jag tror på.
Kommentarer
Trackback
