Nedräkningen påbörjad: 17 dagar kvar
En praktikpanik av lindrig art (än så länge) har satts in. Om 17 dagar (ja, som i drygt två veckor!) drar praktiken igång. Då ska jag alltså infinna mig på Refugee Action South West´s kontor i Bristol. Innan dess planerar jag att hinna läsa igenom en rad "asylum downloads" för att sätta mig in i hur asylprocessen går till i Storbritannien. Enligt min kontakt på praktikplatsen behöver jag förkovra mig i tre områden för att få en bra grund;
Som svar på min fråga om vad jag mer exakt kommer att göra som praktikant fick jag det här: "The intention is that volunteers and interns will provide one-to-one support to women who are new asylum seekers. ... having a combination of a named volunteer/intern who women can meet with regularly, and an appointment service so women can get advice if crisis emerge. ..." Vidare sa min kontakt att jag kommer börja med att ägna mig åt "one-to-one support"-delen för att så småningom även dra mitt strå till stacken hos nyss nämnda "appointment service".
Behöver jag säga att jag längtar?! När helst jag tänker på praktiken (vilket jag generellt försöker undvika för att inte uppfattas som heeelt uppåt väggarna) blir jag alldeles sprattlig. Jag förväntar mig att det kommer bli utmanande, roligt, lärorikt, känslosamt, påfrestande och alldeles underbart. Just the way I like it.
- The UK asylum application/decision process
- The UK asylum support system - and the problems it causes
- The barriers that women in particular face in obtaining safety
Min placering kommer alltså innebära att jag praktiserar på en självständig, nationell välgörenhetsorganisation som ger stöd och rådgivning till asylsökande och flyktingar i landet. Mer specifikt kommer jag vara en del av ett projekt vars syfte är att ge extra stöd till asylsökande, våldsutsatta kvinnor. Projektet går i korthet ut på att: försäkra sig om att varje kvinna förstår asylprocessen och allt vad den innebär för henne som individ, att personen får "good legal advice", att personen stöttas i att berätta om sina upplevelser och erfarenheter vilka omfattar t.ex. omskärelse, våldtäkter och sexuell exploatering, se till att personen förstår hur ett visst beslut påverkar hennes rätt till "government support", att försöka förhindra utvisning och, självklart, att skapa de bästa förutsättningarna för en lyckad asylprocess.
Som svar på min fråga om vad jag mer exakt kommer att göra som praktikant fick jag det här: "The intention is that volunteers and interns will provide one-to-one support to women who are new asylum seekers. ... having a combination of a named volunteer/intern who women can meet with regularly, and an appointment service so women can get advice if crisis emerge. ..." Vidare sa min kontakt att jag kommer börja med att ägna mig åt "one-to-one support"-delen för att så småningom även dra mitt strå till stacken hos nyss nämnda "appointment service".
Behöver jag säga att jag längtar?! När helst jag tänker på praktiken (vilket jag generellt försöker undvika för att inte uppfattas som heeelt uppåt väggarna) blir jag alldeles sprattlig. Jag förväntar mig att det kommer bli utmanande, roligt, lärorikt, känslosamt, påfrestande och alldeles underbart. Just the way I like it.
Kommentarer
Trackback
