Det är så riktig saknad känns
Mormor brukade ibland beskriva hur hon saknade mig. Det kom liksom i vågor, menade hon.
Ibland blev de där vågorna så överväldigande att hon inte riktigt visste vart hon skulle ta vägen.
Jag brukade skratta åt det, åt hur hon beskrev känslan som vore den fysisk.
Här och nu, när jag sitter och tittar ut genom fönstret, vet jag att det är så riktig saknad känns.
Jag vet också att mormor kände så för att hon inte tog min närvaro för given.
Här och nu, när jag inte längre tar hennes närvaro för given, kommer saknaden i vågor och den är fysisk.
Den är fysisk.
(BILDEN: Östersund, Sverige)
Ibland blev de där vågorna så överväldigande att hon inte riktigt visste vart hon skulle ta vägen.
Jag brukade skratta åt det, åt hur hon beskrev känslan som vore den fysisk.
Här och nu, när jag sitter och tittar ut genom fönstret, vet jag att det är så riktig saknad känns.
Jag vet också att mormor kände så för att hon inte tog min närvaro för given.
Här och nu, när jag inte längre tar hennes närvaro för given, kommer saknaden i vågor och den är fysisk.
Den är fysisk.
(BILDEN: Östersund, Sverige)
Kommentarer
Postat av: Emelie
Den är väldigt jobbig den saknaden.. känner den ofta, ibland värre ibland bättre...
Postat av: Jennsen
Ja, visst är det så... Jag tror att en saknad periodvis ska bo inom oss, men den kan vara SÅ jobbig ...
Trackback
