Minirecensioner

Girl in Translation av Jean Kwok beskriver huvudpersonen - barnet, tonåringen och kvinnan - Kimberlys liv i två olika världar. Den får mig att både längta tillbaka till USA, trots de hopplösa systemen som skapar orättvisa i det oändliga, och efter att utforska Asien. Mest av allt fascinerades, och skrämdes, jag av att läsa om hur Kimberly sakta vaggades in i det amerikanska vardagslivet. Berättelsen kändes ärlig och jag älskade den. Däremot tyckte jag mindre om slutet, som förvandlade historien till ännu ett förutsägbart, om än lätt tvistat, drama.

Svinalängorna av Susanna Alakoski fick mig att - fram tills mitten - känna mig både förväntansfull och skamsen. Jag väntade på att "det hemska" skulle börja hända, jag hade ju hört att historien skulle vara gripande. Och visst kom det, det hemska. Som blivande socionom greps jag av ledsamheten i barns och hela familjers utsatthet. Hur saker och ting händer mellan husets fyra väggar utan att omvärlden någonsin kan förstå hur hemskt det faktiskt är. Jag älskade slutet, som kändes... På riktigt. Verklighetsflykten som förmodligen är vad många barn tar till, på ett eller annat sätt.

En stråle av ljus av Danielle Steel gör mig tacksam. När jag plockade på mig den under min senaste biblioteksrunda gjorde jag det i tron om att den skulle vara ännu en av hennes förutsägbara, skimrande romaner. Den här boken visade sig handla om Danielle Steels egen son, hans kamp mot sig själv och livet, som så småningom ledde till hans död. Jag har inte läst ut boken men jag är förundrad över att jag redan fått se bortom DS's traditionella romaner. Min favoritförfattare känns både hopplöst traditionell på amerikanskt vis, samtidigt känns hon som en person som går sin egen väg. Jag inser vad det faktiskt kan innebära att vara förälder, hur en person förgäves kan sträva mot normalitet, samtidigt vilja tillgodose sitt barns unika behov när de alltjämt lever i en värld som säger att alla ska vara likadana. Stabilt familjeliv, grundskola-High School-College, duktiga och ambitiösa barnet som inte är en individ utan bara en i mängden... Tills man stannar upp och ser att det inte fungerar så, alla kan inte tvingas in i den där mallen.

'

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0