Jag saknar dig men vi ses snart igen
Ibland tillåter jag mig själv att tappa fokus. Och så drömmer jag mig bort till USA. Tänker på känslan jag inte upplevt någon annanstans, kommer ihåg löftet jag gav mig själv: Jag kommer tillbaka. När jag läser det gamla inlägget "Jag saknar dig men vi ses snart igen" inser jag att jag inte tvekar kring det löftet, trots att över två år har passerat.
"
Kanske var det när jag satt på bussen från New York och närmade mig DC i sen augustikväll.
Kanske var det redan i slutet av år 2008, när jag klev ut på Dulles Airport, som jag insåg det.
Eller så var det igår eftermiddag. Kanske var det då som insikten verkligen kom.
Nu tvekar jag inte längre, nu vet jag att det är så. Det är verkligen hemma.
Men jag vet också att alla steg i livet måste få ta sin tid.
Det finns saker att göra innan jag åker hem.
"
Kanske var det när jag satt på bussen från New York och närmade mig DC i sen augustikväll.
Kanske var det redan i slutet av år 2008, när jag klev ut på Dulles Airport, som jag insåg det.
Eller så var det igår eftermiddag. Kanske var det då som insikten verkligen kom.
Nu tvekar jag inte längre, nu vet jag att det är så. Det är verkligen hemma.
Men jag vet också att alla steg i livet måste få ta sin tid.
Det finns saker att göra innan jag åker hem.
(BILDEN: Glenn Dale, MD, USA)
Kommentarer
Trackback
